Miljöpartiets båda språkrör reste häromveckan runt i Västsverige för att möta industri och väljare. Tidningen mötte upp på Miljöpartiets kvällsmingel på bryggeriet i Lilla Edet.

Med sina nu 6-7 stabila procent av opinionssiffrorna, så hör inte Miljöpartiet till kategorin panikpartier. Det är tre andra partier som ligger runt eller under spärren. Tvärtom var det ett parti med tillförsikt och stolthet vi mötte under turnén. Språkröret Daniel Helldén utstrålade lugn, tålamod och säkerhet. Av hans tal förstod man att han ansåg sig fått rätt i flera farhågor i sina analyser av utvecklingen i omvärlden.

På deras möte berördes Trump och handelskriget och det ryska angreppskrigets konsekvenser. Vidare skogspolitik, energifrågor, men också partiets utsatta läge i mindre kommuner som inte är akademikerfyllda städer. Samtidigt är Miljöpartiet mycket nöjda och självmedvetna i paritet till den makt de genom höjdarpositioner kunnat utöva i storstäderna Göteborg och Stockholm

Väntade kritiker dök inte upp – Miljöpartiet sågar Tidöregeringen rakt av

I Lilla Edet hade ett 20-tal intresserade anslutit. Det hade även aviserats att kritiker eller andra partiers politiker skulle dyka upp med tuffa frågor och debattlusta, men vad vi erfor var det endast en centerpartist som hade lite frågor beträffande skogspolitik. Tack vara honom blev de ändå lite fart på diskussionerna under frågestunden.

Daniel Helldén ansåg att regeringen helt målat in sig i ett hörn när det gäller energipolitiken, det av prestigefullhet, förklarade han. Trots att industrin är intresserad av kontinuerligt ökad tillgång på vindkraftsel så har regeringen låst sig vid att med skattefinansiering bygga kärnkraft som inte kommer att stå klar förrän långt fram i tiden. Om det inte stoppas av andra regeringar först.

Kan vinna stöd på en ny antikärnkraftsvåg

13 vindkraftsparker i Östersjön stoppades alltför lättvindigt av regeringen i närmast triumfatoriskt skådespel bland Tidöprofiler och Ebba Busch, menade Amanda Lind och Daniel Helldén. Det har också ifrågasatts starkt av de industriprofiler Helldén och Lind mötte i Göteborg tidtagare samma dag, vilka investerat i vindkraft eller behöver mer ström i närtid.

Miljöpartiets språkrör höll samtal med allmänhet och medlemmar på Lilla Edets bryggeri 3: April.
Foto: Göta

”Flera inom industrin uttrycker sig visserligen positivt till framtida skattefinansierad kärnkraft, men att vindkraft och annan produktion bromsats så kraftigt känner de olust inför”, sammanfattade Daniel Helldén läget.

Sannolikt kan Miljöpartiet åter göra sig gällande inom energipolitiken efter att ha varit allas slagpåse under några år. Särskilt Daniel Helldéns sätt att på begripligt sätt förklara tingens ordning kommer i sig förbättra partiets möjligheter att ta ledning i debatten så som förr. Mer om energipolitik nedan.

Storstadsparti med sjunkande engagemang i övriga kommuner?

Helt klart är Miljöpartiet ett stortadsparti. Förmodligen har partiledningen insett hur bekymmersamt det är (egentligen uppvisar alla partier samma tendenser, men för Miljöpartiet är det alltför väl påtagligt. I Göteborg sitter Miljöpartiet med i kommunstyrelsen och har ett enormt stort inflytande över alla ting. På det här mötet hördes beundran för Karin Pleyel i Göteborg (en av de bil-fientligare politikerna).

Under detta möte klagade dock några av deras medlemmar inför varandra och språkrören att man inte var så många medlemmar kvar på sina håll. I en av grannkommunerna fanns endast två medlemmar kvar, hörde vi en kvinna berätta.

Medlemmarna fria att jobba med lokala frågor

Språkrören orsakade först lite missförstånd med sin fras”lita inte på riks”, de avsåg egentligen att medlemmarna inte skulle blint förlita sig på att den centrala partiorganisationen skulle stå för detaljarbetet, utan hade givits rätt fria händer att utforma egen lokal politik utan pekpinnar, förtydligade Helldén senare.

Man förstod av detta att Daniel Helldén och Amanda Lind insett att det inte är mycket tid att förlora och att de vill hjälpa upp partiet i små kommuner.

Men, någon påpekade att de nya onaturliga valkretsarna givit att nätverken brutits ner och isolerat olika regiondelar eller kommuner. Ett stort misstag, flera andra partier lider av på motsvarande sätt av att inte samordnat sig till en helregional partiorganisation och tvingar medlemmar att bedriva fem onödiga partidistrikt när det skulle räcka med ett enda.

Hur det lät när språkrören kom till Åmål kan vi bara spekulera kring. Men Amanda Lind verkade under mötet i Lilla Edet aningen uttröttad, språkrören hade dock hållit ett hårt tempo och besökt fler ställen innan, berättade de. Säkert slogs de av hur olika intresse de mötte, först världstjärnestatus i Göteborg, sedan kampanjande i Hellldéns förfäders hemby Nödinge på vägen till Lilla Edet dit få kom på minglet.

Kuvade medlemmar under HBTQI-doktriner – märklig situation när klänningsman var FÖR kärnkraft

Men vad märkligt, medlemmarna verkade väldigt kuvade under HBTQI-doktriner. På mötet berördes egentligen inte ett skvatt av vad andra partier benämner ”Miljöpartiets ganska fanatiska identitetspolitik”. Men medlemmarna verkar vara rädda att avvika från partilinjen. Det märktes tydligt här.

På mötet fanns en miljöpartimedlem som var för kärnkraft, dessutom profeterade han om fusionskraft och möjligen något om SMR, Mannen mellan 50 och 60 klädd i röd klänning i övrigt inte särskilt sminkad men med tantiga örhängen. I övrigt inget extremt, eller oartigt.
Helldén rättade vederbörande att det finns inga SMR annat än på teori/ritbord och så kallad forskningstadium. (Small Modular Reaktors). Att en medlem utlade sig positivt om kärnkraft förvånade dock andra. Dåå hände det!

En annan miljöpartist i 60-70 års åldern frågade oss som satt vid samma bord:
– Vad, är HAN FÖR kärnkraft??? – Njaa i någon mån, vi får väl fråga sedan, svarade vi andra.
Mannen behövde max tre sekunder innan han på nytt vände sig om och sade:
– Förlåt, HON, menar jag.

Tydligt blev den äldre vanlige mannen starkt ångerköpt av att ha kallat transan/klänningsmannen för HAN, situationen kanske företedde sig något av hur det kan ha känts att ha dragit en Honecker-vits inför en Stasi-informatör. Därför svarade vi avslappnat:
– Ja det är utan tvekan en han, ingen fara.

Faktiskt om någon annan hade varit där och börjat diskutera sakfrågan skulle det varit läge att påpeka att klänningsmannen var lika besserwisserrig och tog så mycket plats på mötet som en vanlig man att ur feministiskt synsätt kunde han inte alls vara kvinna. Faktiskt hälsade han på alla med klassiskt handskak som en vanlig man.

Men, så illa är det alltså i Miljöpartiet, att vuxna och medelålders heteromän känner att de måste vara på sin vakt och gör säkrast i att tiga så mycket som möjligt i partiet?

Vilken marketing mix behöver Miljöpartiet för att växa utanför storstäderna?

Skämt å sido. Kanske Daniel Helldén kan reducera identitetshysterin stegvis? Problemet för Miljöpartiet är att storstadsfolket under några årtionden varit med och genomfört en politik som bara gynnar en ”leisured class med hundratals universitetspoäng och spårvagnshållplats vid porten” och i övrigt håller sig med en retorik som inte går hem en kilometer utanför stadsmurarna.

Kan Miljöpartiet anrätta sig en tillräckligt bra ”marketingmix” för att komma igen på landet?

Med mindre HBTQ, mindre identitetspolitik, massinvandring och vargkramande och mer av får- och getuppfödarpolitik och totalt krig mot den amerikafinansierade kärnkraftslobbyn kan det lyckas. Här i regionen måste de också på något sätt få bukt med spårvagnsgöteborgarna i sitt eget parti först.

Helldén gav i Lilla Edet uttryck för att opinionen sakta men säkert redan vänt när det visat sig att den verkliga prislappen för ny kärnkraft ökat sedan valet 2022. Om vi förstod honom rätt kan det även vara omsvängning i den så katastrofala skogsägarpolitiken. Centerpartisten vi nämnde ovan, påpekade att Södra Cell i Värö ett par kilometer från Ringhals kärnkraftverk är en viktig energiproducent.

Miljöpartiet borde väl inse att skogsindustrin lätt kan ersätta kärnkraften om alla deras spillresurser togs tillvara överallt. De tillverkar kostnadseffektivt stor mängd el, fjärrvärme och biobränslen och har extra stor lönsamhet därför, upplyste Centerkillen deltagarna innan han gick hem.

Alla har ju också konstaterar att efter den överdrivna skrämselpropagandan visade det sig att inga tyskar alls frös ihjäl efter nedläggningen av kärnkraften, så miljöpartiet får fördel automatiskt i debatten. Men i resten av politikspektrat, hur skall de lyckas där? Det är ännu för tidigt att fråga Miljöpartiet om det.

Om man vistats i eller beskådat politiska miljöer några årtionden, så vet man att de flesta är väldigt trevliga och avslappnade. Men, långt ifrån alla politiker har lärt sig att inte bjäbba emot allmänheten som vill berätta eller förklara saker som är problematiska.

Vanligt är att politiker/partiföreträdare också på gräsrotsnivå försvarar systemet och byråkratin i varierande grad, man vill inte ändra något. Först när det kommer initiativ inifrån tjänstemannabyråkratin hakar politikerna på. Också Miljöpartiet har de problemen.

Miljöpartiet har spelat bort sig själva i Västra Götalands kommuner

Givetvis mötte vi en ny regionpolitiker på mötet vilken gav exempel på synsättet. Ett dåligt system med kommunalförbund inom regionen förklarades med goddag yxskaft-argument i stil med, ”om det inte varit detta erkänt halvdåliga sätt med nya gränser genom regionen, då skulle det varit ännu sämre, därför försvarar jag med iver detta istället för att tänka ut ett nytt bättre system”.

Miljöpartiet har varit del i varje styre i Västra Götalandsregionen och är det fortfarande, men de har de inte motsatt sig avrustningen av de mindre sjukhusen eller försökt motverka den regionala obalansen. Tvärtom har de aktivt verkat för den s.k. delregionala kommunalförbundshysterin där det utkristalliserat ett område kring Göteborg som utestänger resten av kommunerna. Flera av de ansvarsområdena har stulits från det folkvalda Västra Götalands regionfullmäktige.

Avseende kollektivtrafik så har Miljöpartiet och röd-gröna konstellationer kunnat tillse att Regionen bekostat Göteborgs Spårvagns-hysteri ytterligare något som gynnat Miljöpartiets väljare där. Men de har inte kunnat påverka missförhållandet att lokaltåg faktiskt inte körs längre än två, tre, fyra mil innan de vänder åter till Göteborg. Därför blir de lågbelagda eller tomma i ena eller andra riktningen. I andra regioner körs lokaltåg på linjer åtminstone till nästa stad eller längre, ofta 5-15 mil med stopp på alla stationer så att invånare kan ta sig till studier, arbete, sjukvård med mera utan tidsödande byten eller bussanslutningar trots att tågen kör igenom byn. I den rödgrönt styrda Västra Götalandsregionen bekostas åtskilliga högfrekventa busslinjer som dock vänder i skogen vid kommungränser, istället för att gå fram till en stad eller tätort i grannkommun.

Nästa gång måste vi fråga Miljöpartiet om det verkligen är bra för klimatet att Västra Götalandsregionens skattefinansierade tåg används på detta orationella sätt.

Ett gratistips till Miljöpartiet. Lobba även för att få fram en miljard så att Trafikverket kan bygga station Skogshöjden/NÄL i Trollhättan, en bättre investering än det meningslösa vändspåret i Älvängen för nära 300 miljoner.