Medlemsländernas väpnade styrkor kan ännu inte förflytta sig snabbt inom unionen. Den slutsatsen drar Europeiska revisionsrätten i en ny rapport. Exempelvis vägtrafikbestämmelser om maxvikter och krav om 45 dagars föranmälan nämns.

EU:s senaste handlingsplan för militär rörlighet har haft blandad framgång på grund av brister i utformningen och hinder i genomförandet av den. Målet att förflytta militär personal, försvarsmateriel och förnödenheter geschwindt och smidigt inom och utanför EU – med kort varsel och i stor skala – har ännu inte uppnåtts.

Nu när ett högintensivt krig återigen pågår i Europa har förutsättningarna för försvaret ändrats och EU försöker skydda sig mot eventuella framtida angrepp på ett effektivt sätt. EU:s strategi för militär rörlighet har utvecklats sedan den första handlingsplanen togs fram 2018. För första gången avsattes ett särskilt belopp till transportinfrastrukturprojekt för både militära och civila ändamål i EU:s budget för 2021–2027. Men det som förändrade allt var Rysslands anfallskrig mot Ukraina, då EU:s strategiska behov av militär rörlighet blev en akut fråga. Under tidspress offentliggjorde EU sin andra handlingsplan för militär rörlighet i november 2022.

Militär rörlighet är avgörande för att EU ska kunna få en trovärdig försvarsförmåga

”Militär rörlighet är avgörande för att EU ska kunna få en trovärdig försvarsförmåga, och det är uppenbart att det måste gå snabbt. Men hinder på vägen gör att det inte går så snabbt som man skulle önska”, sade Marek Opioła, den ledamot av revisionsrätten som ansvarar för rapporten.

Onödig nationell byråkrati

Militära förflyttningar kan drabbas av stora förseningar av olika skäl, till exempel onödig byråkrati. Stridsvagnar från ett EU-land får till exempel inte förflytta sig genom ett annat om de väger mer än vad som är tillåtet enligt vägtrafikbestämmelserna. För närvarande kräver ett EU-land att förflyttningar över gränsen under normala förhållanden ska anmälas 45 dagar i förväg för att tillstånd ska ges.

Revisorerna konstaterade att Europeiska kommissionen inte hade bedömt behoven noggrant i förväg när den utarbetade handlingsplan 2.0 och därför inte kunde göra en tillförlitlig uppskattning av hur stor finansiering som krävs för att handlingsplanens mål ska uppnås.

Pengarna räckte inte

Med sammanlagt 1,7 miljarder euro för perioden 2021–2027 är EU:s budget för militär rörlighet förhållandevis blygsam, men medlemsländerna välkomnade den som ett steg i rätt riktning. Genom att snabbt göra medlen tillgängliga sände EU en viktig politisk signal. Men eftersom efterfrågan vida överskred utbudet hade hela budgeten använts i slutet av 2023. Det kommer således att ta mer än fyra år innan nya EU-medel kan göras tillgängliga igen för militär rörlighet, vilket äventyrar stabiliteten och gör finansieringen mindre förutsägbar.

Europeisk revisionsrätten förklarar att de ekonomiska medlen behöver riktas noga för att få effekt, men geopolitiska och militära faktorer beaktades inte tillräckligt när besluten fattades om vilka projekt som avser infrastruktur med dubbla användningsområden som skulle få finansiering. Vidare valdes projekt ut på ett splittrat sätt, inte alltid på de mest strategiska platserna och utan hänsyn till helhetsbilden. Det var främst projekt i östra Europa som fick EU-finansiering, dock knappt några projekt på den södra rutten till Ukraina. Dessutom hade projekten redan valts ut för EU-finansiering innan de mest akuta prioriteringarna hade fastställts.

Revisorernas förslag till förändringar

Styrformerna för militär rörlighet i EU är komplexa och splittrade. Europeiska Revisionsräten konstaterar att det saknas en gemensam kontaktpunkt, vilket gör det svårt att veta vem som gör vad. För att hjälpa EU att komma vidare föreslår revisorerna att kommissionen förbättrar styrningen och tydligt riktar EU-insatserna samtidigt som finansieringen görs mer förutsägbar. EU skulle, enligt revisorerna, också kunna utnyttja aktuella EU-medel till civila transporter för att få bort flaskhalsar som står i vägen för den militära rörligheten.