Åsa Jäger som Senta och rysk dirigent kan bli intressant trots PK-regissör
Göteborgsoperan har i afton 17 februari premiär av den Flygande Holländaren av Richard Wagner. Han skrev den 1842 och inspirerades dels av en egen resa på Östersjön han gjorde 1839 och en äldre legend. Göteborgsoperan sammanfattar för os handlingen så: ”Den flygande holländaren, namnet på ett spökskepp vars besättning är dömd att segla på haven för evigt. Vart sjunde år får kaptenen gå i land för att försöka bli löst från förbannelsen genom en kvinnas kärlek. I denna nya uppsättning av Wagners klassiska opera finns inget skepp. Däremot en tidsmaskin – ett slags tidstunnel som Holländaren färdas i”.
I den gamla legenden skall det varit frågan om den nederländske kaptenen Willem van der Decken som i ett farofyllt företag att runda Goda Hoppsudden svurit att lyckas oavsett om gud eller djävulen stod emot honom, då skulle den hädelsen mot gud givit honom straffet att evigt segla runt på haven.
Givetvis har man ändrat i handlingen, främst gestaltningen av dekor och kläder och i händerna på den sydafrikanske regissören Alessandro Talevis blir Holländarens färd genom århundraden av exploatering en resa där den landar i ett modernt industriellt havslandskap, där klimatförändringar och stigande havsnivåer väckt havets faror till liv igen. Politiskt korrekt alltså. Rgissören Talevis har sagt så om sin tolkning, eller omgestaltning:
– Jag har velat gå in i Wagners övergripande idé om att när naturen betraktas som en vara som ska nyttjas och utvinnas, väcker detta det sämsta hos människan. Det som är vackert och naturligt blir till något ondskefullt – och orsaken till konflikter och mänsklighetens slutliga fall. Idag lever vi också i en tid då vi återigen blivit medvetna om att naturens krafter kan förgöra oss, säger Alessandro Talevi.
Modern industriell förstörelse och oljetunnor gestaltas på scenen. Bild Göteborgsoperan
Göteborgsoperan förklarar vidare: ”Här möter vi en Holländare med ett förgörande världssamvete, fjättrad av tidlös mänsklig girighet. Uppsättningen tar avstamp i det Wagner kom att ägna flera operor åt: människan ägnar sig endast åt yta och status – och det leder till hennes undergång.”
Beskådaren eller publiken alltså, måste enligt teatrarna förstå att Holländarens förbannelse är att bära 500 år av människans synd på sina axlar, aha Wagnes religiösa tankar ja. Till dess att människan gör rätt kommer han inte till ro. ”När vi möter Holländaren är han en gammal själ som har insett att människan aldrig kommer att lära av sina misstag utan bara upprepa historien”. Man ser ju också i den här uppsättningen, att när han tagit av sin överrock så är hans anabola bodybuilderöverkropp i förruttnelse.
Craig Colcloughs röstkvalitet och rollspecialisering benämns ”Heldenbaryton”. Bild Göteborgsoperan
De berättar vidare att Scenografen David Hohmann och kostymdesignern Pascal Seibicke har skapat en värld av oljeriggar och dockskåpslandskap, stereotypa miljöer där Holländaren och Sentas utanförskap blir tydligt. Av pressfotona att döma blir det nog en del snusk också, lite avklätt och fantasieggande som de så gärna vill ha med då och då. Men, vi får se ikväll hur vulgärt det blir denna gång. Kanske inte alls så illa som de konservativa nog redan har sagt sina förutfattade meningar om.
Kan det även bli fråga om humorinslag? Bild Göteborgsoperan
Man får inte glömma bort att det faktiskt är operaorkestern och dirigenten som är det som gör musikteatern, regissörernas hyss och eventuella dumheter är ofta överskattade av både de fjäskande och de fördömande kritikerna.
Lite mer av handlingen i Flygande Holländaren, vi citerar teaterns egna ord:
”På land har den unga Senta förälskat sig en bild av Holländaren. Trots sin nära relation med jämnårige Erik drömmer hon om att få bli kvinnan som räddar den fördömde kaptenen. Holländaren, å sin sida, jagar den kärlek som äntligen kan befria honom från livet. Båda är de fångade i snäva och stereotypa konventioner som de längtar efter att få befria sig ifrån”.
Får vi se en del bensprattel eller har regissörn även tänkt överraska med något mer erotiskt? Jo det blev en uppblåsbar Barbara också. Bilder Göteborgsoperan
Det proklamerades stort av Göteborgsoperan att den kvinnliga huvudrollen som Senta spelas av ett stort svenskt stjärnskott på Wagnerhimlen som heter Åsa Jäger. Dessutom om övriga rollistan heter det:”Både den nyligen Met-debuterade basbarytonen Craig Colclough och den norske tenoren Kjetil Støa går från framgångar inom italienska operor till sina första större Wagnerroller, som Holländaren respektive Erik”. Mindre prat om dirigenten som heter är Alevtina Ioffe, hon är från SanktPEtersburg och har under åtskilliga år arbetat i Bayern och i USA. Hon hade hyllad Sverigedebut på GöteborgsOperan förra säsongen. Vi utgår från att hon inte stödjer Putin, men som bekant är inom operavärlden, vet man aldrig det förrän det tillfrågas om sakförhållandena, många ryska musiker i Europa har antingen hållit låg profil, eller tvingats ta avsked för regimtogna ageranden och halvhjärtade avståndstaganden från rysk imperialism. Vissa föreställningar dirigeras av GöteborgsOperans biträdande dirigent, Aivis Greters.
Dirigenten Alevtina Ioffe Bild Göteborgsoperan
Viktig med minspel också i musikteater. Det här verkar faktiskt lovande!
Bild Göteborgsoperan
Senta med den kapitalistiske fadern. Bild Göteborgsoperan.
Senta med kompisen Erik, en antihjälte, en vanlig människa med otur i kärlek. Bild Göteborgsoperan.
Vi kan också avslöja slutet. Undergång i total oljekatastrof. Bild Göteborgsoperan.