För ett par år sedan stoppade Försvarsmakten Trafikverkets nedläggning av Lysekilsbanan. Den anses vara av ett strategiskt värde nu i framtiden precis som den var under de tidigare världskrigen. Den öppnades 1913, skulle rivits efter 2022, men Försvarsmakten sade nej. Det har nu kommit info om att utredningen om banan blivit offentlig efter att sekretessen hävts.

När Göta tidigare ställt frågan till Försvarsmakten om deras syn på behovet av järnvägen till Lysekil svarade de istället att all deras logistik är och förblir landsvägsinriktad. Alltså väldigt motstridiga besked.

Här om veckan svarade en riksdagsman från moderaterna att järnvägen sannolikt blir kvar i någon form. Försvarsmakten hade inte ”kommit med något rakt besked ännu. Men de rykten som går är att det blir en 40 km/tim bana för godstrafik utan strömförsörjning”.

Utredarna har nu efter sekretessen hävts presenterat tre olika förslag för Trafikverket som i korthet ser ut så:

Det kostar 20 miljoner kronor att riva Lysekilsbanan (plus pengar att bygga om till cykelbana som lokalpolitiker drömt om). Rivningen kallas Åtgärdsförslag 3.

Åtgärdsförslag 1 innebär att reparera banan för fortsatt drift med minsta möjliga insats för prislapp 123 miljoner kronor. Förmodligen innebär det manuell drift med ”stinsar” som övervakar enstaka godståg per dygn och hastighet 40 eller optimistiskt sett 70 km/tim som motsvarande banor för godsfrakter faktiskt bedrivs.

Åtgärdsförslag 3 innebär en investeringskostnad på 447 miljoner kronor. Då får järnvägen också modern elektrifiering. Prislappen verkar överraskande billig och om det också ingår tågtrafikledningssystem är det en riktigt bra satsning.

Bakgrund till den helt otroliga kalabaliken om rivningshotet mot Lysekilsbanan

Lysekil har en isfri djuphamn och sågs länge som en mycket strategiskt viktig tillgång för kungariket Sverige. Vid ett Ryskt / Sovjetiskt överfall på Sverige skulle till exempel engelska trupper kunna tas in via Lysekils hamn, så tänkte man redan under 1800-talet och av allt att döma gäller det fortfarande.

En viktig import- och från början exporthamn och så sent som i början på nolletalet gick det långa containertåg på Lysekilsbanan för bl a Stora Enso. Hamnen ägdes av Lysekils kommun men när alla containertåg försvann över en natt letade de efter privata ägare av hamnen och en härva med kinesiska möjliga köpare stoppades. Något senare lyckades kommunen sälja till en danskt hamnföretag som fick upp volymer både import och export.

Trots att Trafikverket vid den tiden också importerade stora mängder räls via Lysekils hamn 2015-2016 ansåg samma verk att det bästa var att lägga ner Lysekilsbanan, den stängdes för trafik 2018.
Att flera företag därefter visade att de hade stora laster att frakta, inledningsvis flera hundra vagnar i veckan för exempelvis Byggmax? berörde inte det klimatvänliga verket.
Trafikverket hade inte ett öre till att investera för vad de ändå ansåg som för små volymer.

Regionen misslyckades fullständigt att påverka Trafikverkets inställning

I den allmänna debatten argumenterade logistikföretag och järnvägspersonal vidare för att en rustning av Lysekilsbanan kunde genomföras med motsvarande låga kostnader som andra samtida upprustningar i landet och olika tekniker för säker trafikledning diskuterades. Trafikverket hade innan stängningen sedan länge slopat all teknik och lokal personal så tåg kördes som ”spärrfärd” med låg hastighet 40 och allt ansvar på lokförare för säkerheten.

Västra Götalandsregionens politiker försökte något år tidigare 2014-2015 genom sitt bolag Västtrafik över ett par somrar köra persontåg, men dessa tåg var tvungna att hålla riktigt låg fart på Lysekilsbanan, dessutom var de inte smart planerade utan gick från Göteborg med långsammare restid än Västtrafiks bussar som gick samtidigt. Det istället för att kört dem som X2000-anslutning från Herrljunga-Vänersborg. Det blev ett fiasko när så få människor åkte Lysekilstågen och stärkte dem som ville lägga ner och riva upp sträckan. 2018 i november körde BJ:s avskedsfärd med dubbla ånglok och efter det har inga tåg befunnit sig i Lysekil.

Göteborgs Hamn och Trafikverket gillade inte Lysekil?

Man kan ana något lurt i bakgrunden, staten beslutade i samma tid om att ge enorma mångmiljardbidrag direkt till Göteborgs Hamns fördel genom kostsamma muddringar av farleder och övertagandet av Göteborgs Hamnbana som byggts ut i flera etapper.

En konspiratorisk bild framträder, men det är övertydligt att Trafikverket som inte har ett öre till mindre godsbanor hade närmast obegränsat med resurser för att i Göteborg bygga dyra järnvägstunnlar med mera så att Göteborgs Stad skulle få kunna gör sina uppfräschningar och satsningar på prestigebostadsområden längs Hamnbanan där.

Tidigare ministern Ulrika Messing (S) hamnade i Göteborgs Hamns ledning och då kom de stora statliga satsningarna till den hamnens fördel. Hade hon makt att lägga krokben för Lysekils Hamn genom sina nätverk i statsapparaten? Faktum är att andra företrädare för Göteborg Hamn öppet uttalat att Lysekils Hamn inte behövs.

Militären ingrep i sista stund

Eftersom så kallade ”koppartjuvar” lyckades stjäla så långa delar av den under flera år icketrafikerade Lysekilsbanans elanläggning, både kontaktledning och jordskarvar och annan utrustning, bestämde Trafikverket för fyra- fem år sedan själva riva det som fanns kvar av den värdefulla kopparbaserade elutrustningen.

En svensk lag säger att om de beslutar lägga ner en järnväg måste de ändå vänta tre ynka år innan spåren kan rivas, ifall någon vill köra trafik, men el och signalanläggning är inget hinder att demontera. Dock är det Trafikverket som själv bestämmer om man får starta trafik och genom att riva elledningen måste sådana bolag kalkylera för diesellokskörning.

Enligt uppgifter i media fanns åtskilliga logistikföretag som ville starta trafik till hamnen, men Trafikverket var inte intresserade av att bekosta någonting. De ansökte om att få riva sin järnväg, men då ingrep alltså Försvarsmakten som ansåg att det var en strategisk viktig järnvägssträcka.

Mindre än ett halvår senare föreslog alltså regeringen att Sverige skulle bli medlemmar i NATO. NATO och Bundeswehr använder till skillnad från den svenska Försvarsmakten uteslutande järnväg för tunga strategiska frakter kors och tvärs över Europa.