IT-entreprenören Jens Nylander har genom ett egenutvecklat IT-verktyg satt fokus på landets korruption. Offentliga sektorn har systematiskt utsatts för bidragsfusk, dubbelfaktureringar, kompisupphandlingar och bluffakturering. Dessutom gjort inköp från företag som förlorat F-skatt eller inte lämnat årsredovisningar eller blivit svartlistade. IT-entreprenören Jans Nylanders nya verktyg för AI-sökningar, eller som det heter i övriga Europa KI (för konstgjord intelligens) avslöjar anmärkningsvärda avvikelser mot vad som är normalt eller förväntat i de offentliga utgifterna. Det är inte bara kommuner och regioner som brister i betalnings- och upphandlingsrutiner eller helt enkelt blir lurade på grund av bristfälliga rutiner, utan även myndigheter, universitet, forskningsstiftelser och statliga fonder.
”Offentligt anställda och lärare på högskolor och universitet mjölkar hundratals miljoner ur en mer än 1086 miljarder kronor stor bidragskista när de söker bidrag genom sina egna bolag som bisyssla och anlitar varandra. Jag har kartlagt ett myller av bidragsbolag där man sitter i varandras styrelser”.
Jens Nylander på jensnylander.com
Ett allvarligt missförhållande är de olika myndigheter och fonder som delar ut forskningsbidrag. Ibland, kunde man se att ansökande personer jobbade eller på annat sätt stod i förbindelse med bidragsgivaren och avsiktligt kryssat i en ruta där de garanterade att de inte hade sådana kopplingar och i flera fall avslöjades att ansökande personer beviljats forskningsstöd eller bidrag trots att de var ökända som ekobrottslingar eller kverulanter. Det har även avslöjats att politiker inkvarterat sig på lyxhotell på utlandsresor med tveksamt eller ogiltiga syften. Senast var det i bolaget Malmö Leasing som hade onormalt stora personalresekostnader. Då blev tidningarna i Skåne intresserade och ställde jobbiga frågor till politikerna, något som annars hade gått dem förbi utan Nylanders arbete. Sydsvenskan konstaterade sedan att det definitivt rörde sig om otillåtna förmåner. Institutet mot mutor hakade på.
Han tar fram materialet, begär ut underlagen och ger det gratis till media om de är intresserade och det blir man ju så klart. De värsta ställena där forskningsstöd hanteras felaktigt är Linköpings Universitet, Karolinska Institutet och Chalmers i Göteborg. De klarar inte heller av vanlig fakturahantering och betalar nästan varje bluffaktura, Nylanders dom över högskoleeliten: ”Kompetensbrist och dåliga kontroller”.
Vinnovaskandalen är i full gång – 33 utdelade miljarder borta
Ett av de skummare ställena som avslöjats är Verket för innovationssystem – Vinnova, den så kallade innovationsmyndigheten, vilken uppger att de har 32 olika bidragsformer att söka. Nylander upptäckte väldigt lätt hur bedömare av bidragsansökningar i mångmiljonklassen på myndigheten hade täta samband med de bidragssökande bolagen, allt hänger ihop, säger han. Vinnova har 1100 externa arvoderade personer där majoriteten bedömer ansökningar, det behöver alltså inte vara myndighetens egna anställda som är bovarna. Bidragsbedömaren kan ofta sitta i styrelsen för det bolag vars bidragsansökningar vederbörande handlade. Nylander visar också att det finns bidragsansökningsbedömare som sitter i mängder med bolag och ännu mera komplicerat kan de sitta i ett ägarbolag som i sin tur äger massvis med bidragsbolag. Frågan om jävs-förhållande är angivit i reglementet och givetvis reglerat i Sveriges rikes lag. Ändå verkar det inte vara något man bryr sig det minsta om. Jens Nylander publicerade 17 mars mejlsvar från Vinnova, de hade helt obekymrad syn på problematiken och han sammanfaattde resultatet av mejlen: ”Vinnovas svar på min fråga om bidragsbolag skall ”följa tillämpliga lagar och regler” enligt villkoren = det skall tolkas som >”önskvärt”<. De menar att reglerna skall vara de som gäller för projektet exempelvis miljöregler. Fiffel bland bidragsbolag är alltså ok”.
Vinnova har delat ut i genomsnitt 3 miljarder kronor varje år och har funnits sedan 2001, Jans Nylander
I Sverige vet alla att man åker inte fast om ingen tjallar och det anses fult att kontrollera sina medarbetare och ingen har sannolikt resurser att göra det.
På Vinnovas sajt och dess nyhetsrum finns heller inte en enda kommentar till avslöjandena. Andra aktörer som Regioner och visa Kommuner har däremot blivit ganska omskakade av avslöjanden och efterföljande påståenden från andra, de har i en del fall uttalat att de verkligen vill gå till botten med sakerna och ser allvarligt på att ha blivit utsatta för skurkaktiga affärer.
Politikerna är väldigt förtjusta i Vinnova (Verket för innovationssystem) eftersom man allmänt anser att företagen behöver så mycket bidrag som möjligt istället för sänkta skatter. Här är ministern Ebba Busch i möte med Vinnovas Generaldirektör Darja Isaksson. Troligen har de noll koll på innovationsbedrägerierna. Nästan alla politiker tror att Vinnovas bidrag ger beständiga jobb, långsamt går det upp för dem att de varit grundlurade.
Offentliganställda ger systematiskt bidrag till egna företag
Jens Nylander beskriver hur universitetsfolket lagt upp bidragsbedrägerierna :
”Efter att jag matat mitt AI-system med miljarderna i bidragsstöd som gått till 42 527 mottagare hittar jag hundratals miljoner som gått till bolag som består av offentligt anställda som kvitterat ut aktieutdelningar och extralön samtidigt som de varit anställda på universiteten och högskolorna. I vissa av fallen har dessutom pengarna försvunnit spårlöst eller bolagen har stängts ner när bidragen är slut. Bisysslorna har blivit det perfekta sättet att med sina arbetskamrater dela på bidragsmiljoner, och när pengarna är slut hittar man nya bidrag”.
Jens Nylander förklarar att i hans kommande ”bidragsdatabas” kan vem som helst surfa runt bland utbetalningsdokumenten då den blir helt fri för alla att använda.
Det värsta fallet hittills är kanske den härva där både Västra Götalandsregionen och Region Uppsala gång på gång gjort inköp av system för strålningsbehandling från en flerfaldigt fängelsedömd ekobrottsling och våldsman, han startade bara nya företag med nästan samma namn och inköparna fortsatte att lägga beställningar av skurkföretagaren, det trots att han saknade F-skatt och hade samtalat på sig skulder och betalningsanmärkningar för 10 miljoner kr.
Jens Nylander har särskilt granskat Akademiska Sjukhusets fakturahaveri. Kriminella kan sälja på Regioner och kommuner tjänster utan att någon reagerar, man bara betalar trots att företagen inte betalat skatt eller har megaskulder. Bild från jensnylander.com
Avlidna politiker kan få rätt i sina misstankar
Alla väntar nu på den stora smällen i ”Muteborg” alltså att Göteborgs Stad och dess bolagskoncern återigen skall avslöjas med byxorna nere. Tidigare har brottslighet i ”Muteborg” avslöjats genom mångårigt arbeta av landets erfarnaste journalister och jakt på ljusskygga personer som inte vågat berätta vad de vet i rädsla för repressalier, eller döden. Nu kan alltså undersökningar av rykten klaras av på några få dagars sökning av data eller enstaka minuter till och med.
Greve Ian Wachtmeister yttrade en gång varningen att svensk korruption är en alldeles särskild form av korruption. Det är alldeles tydligt hur rätt han hade, för genom dessa konstgjorda-intelligens-sökningar bland fakturor börjar omfattningen bli högst påtaglig. Flera andra politiker inom de hederliga och ansvarsfulla personkretsarna som likt Ian Wachtmeister nu också gått ur tiden, brukade i privata sammanhang yttra svavelosande utsagor om alla de misstänkte för oegentligheter inom kommunalhus och kommunala aktiebolag där de som oppositionspolitiker blev bortkollrade på bolagsstämmor eller hånade av såväl dominerande tjänstemän, bolagschefer som revisorer när de undrade enkla saker.
Har åklagarmyndigheten ens tillräckliga resurser?
Flera av Nylanders avslöjanden verkar nu också leda till åtal. Inte nog med att flera Regioner, Kommuner, myndigheter och offentligägda bolag fått stora skälvan eftersom de kommit till brutal insikt om att de deras kunder och partner lurat dem och förbrutit sig grovt, de kanske heller inte kan lita på en del av sina egna anställda. Slarv och överträdelse av grundläggande rutiner vid betalningar av fakturor eller godkännande av bidrag är konstaterat, enkla säkerhetsrutiner skulle avslöja många fel. Men säkert kommer man på flera håll behöva polisanmäla, eller stämma vissa som varit inblandade i till synes vattentäta upplägg och gjort egen vinning. Möjligheterna att komma undan är ändå stora, staten kanske inte har möjlighet att minska arbetet med gängkriminella och upprensningen i skumma förorter och börja jobba med korruption i den omfattningen som nu behövs.
Det skall också påpekas att många saker inte är olagliga men starkt omoraliska eller åtminstone väldigt förvånande eller inkonsekventa. Till exempel upptäcks stora kommunala utgifter för trivselaktiviteter efter att man hårdhänt sparat på kärnverksamheter. Nylander nämnde visa kommuner som haft stora utgifter för personalaktiviteter på lokala restauranger och sportanläggningar, då är frågan om cheferna inte är mer trögfattade med IQ-brist än att de skulle vara särskilt korrupta, eller?
